En kärleksförklaring
Efter dagens löptävling medan jag har kroppen full av endorfiner och lycka så slås jag av en otrolig kärlek till det värdefullaste jag har; mitt hjärta.
Hur tusan kunde det ha vetat när jag vaknade imorse efter en god natts sömn då det inte vilat en enda minut att jag tänkte utsätta det för en otrolig påfrestning idag. Hur skulle det ha vetat att det skulle få slå hårdare och snabbare än det gjort på många, många månader. Att det skulle få utmana sin uthållighet till max.
En kärleksförklaring i sin renaste form till mitt starka, fina, underbara hjärta som har presterat sitt absolut bästa idag för att jag bad det om det. Till mina lungor som gav min kropp syre, till mina ben och fötter som förde mig framåt. Till alla delar av min kropp som tillsammans utgör en så stark enhet att jag kan pressa den till att göra sitt bästa för stunden. Kärlek!
Det gick med andra ord bra på Sylvesterloppet i Nora idag. Med tanke på förutsättningarna med hårda vindar och svampiga vägar som var en tungt underlag kan jag nog klassa det som ett av mina snabbaste lopp någonsin. Kärlek även till mitt pannben som vägrade att ge upp när kroppen till slut skrek efter att få sakta ner.
10,4 km
51:00 minuter
Puls : max (tippar på ca 190 vid målgång)
Vilken härlig avslutning på året!