Jakt i skymningen

Nu är det ett par veckor sedan som jag var med ute på andjakt i den otroligt vackra skymningen. Att det var i denna skymning som jag fällde mitt första vilt var en bonus men även utan det hade minnet stannat kvar i hjärtat. Att i tystnad tillbringa timmar med att se solen gå ner och himlen förändras från enfärgat blå till att ha en otrolig färgrikedom är inget annat än ett litet mirakel. Tänk om man tog sig den tiden oftare, det är lätt att tappa bort det fantastiska i det vardagliga.
(null)
(null) (null)
(null)
(null)
(null)

↑