Vad jag vill säga..
Ett litet behov av att lämna några skrivna ord. Sådant som snurrar inne i kroppen i längtan av att komma ut genom den skriva texten utan att en bra formulering finns.
Det är en speciell sommar i år. Delvis på grund av den pågående pandemin som gör det väldigt tydligt vad jag faktiskt värdesätter och mår bra av och delvis på grund av att jag känner mig mer "rotad" än jag kan minnas att jag gjort
tidigare. Skulle tro att de där sakerna hänger ihop för när jag får vara mig själv och göra sådant jag tycker om tillsammans med personer jag tycker om då finns det få saker som kan kasta omkull mig helt.
Det har blivit väldigt tydligt att naturen är "en plats" där jag oftast mår väldigt bra, långt från folksamlingar och stök, praktiskt i dessa tider när man ska undvika folksamlingar... Sedan är det inte alltid samma sak jag vill
ha av tiden i naturen utan det kan vara en stund på SUPen på sjön, att bara sitta still vid en eld och stirra in i lågorna, att låta kroppen röra sig till fots på en vandringsled eller fara fram i full fart på MTB. 
Och visst är det människorna man har omkring sig som tillför ett oerhört stort värde till livet. Det är helt ok att vara själv ibland när det är vad jag känner att jag behöver men nog är det mesta en större upplevelse om man delar det med någon.
En del till att jag känner mig mer rotad är att jag slutat kämpa mot den delen som känner sig låst av att inte kunna göra saker de veckor jag är "ensamstående mamma" och istället omvandla det jag skulle vilja göra till upplevelser tillsammans
med tjejerna på deras nivå. Förhoppningsvis kommer vi genom att uppleva saker tillsammans väcka lusten till att vilja göra mer och "större" saker ihop ju äldre de blir. Men stressen av att vilja att de ska växa snabbare är helt borta,
det finns ingen kommande tid som slår den som vi är i just nu.
En dag har gått av mina fyra veckor semester och redan känns det som att det varit en lång, fin sommar. Kan bli riktigt, riktigt bra det här. 🖤