Vecka Ett
En bild som oftast inte är tagen i farten mitt i vardagen men som säkerligen kommer vara precis det ibland. Bilden som sätter ord på en känsla av nuet och det som känns mest i hjärtat för tillfället.
Nu är det vecka tre redan... Men inte för sent att ändå komma igång. Livet hände igen, detta liv som är det värdefullaste vi har och där det ibland känns som att man försöker hålla sig fast i en skenande bergochdalbana medan det andra stunder är mer som att surfa på en våg. Här vid elden har jag stabiliserats många gånger de senaste veckorna oavsett om jag varit ensam, med tjejerna eller i sällskap av vänner. Ge mig eld eller vatten så får jag ro till att slå mig ner en stund och komma ikapp mig själv.
Vecka Ett:
